”Jag Önskar Att Jag Var Som Mig” är en akrylmålning av Andy Renard från november 2024. Den avbildar en kvinna som reflekterar över sig själv, vilket symboliserar självacceptans och vikten av att älska sig själv.
Jag Önskar Att Jag Var Som Mig
Nummer: 113
Namn: I Wish I Was Like Me
Svenskt namn: Jag Önskar Att Jag Var Som Mig
Datum: November 2024
Teknik: Akrylmålning på kanvas
Mått: 30 x 30 x 1,7 cm (12 x 12″)
Ägare:
Beskrivning av ”I wish I was like me”
Berättelsen bakom målningen
Det är inte två kvinnor som kysser varandra. Det är inte heller så att kvinnan ser sig själv i en spegel. Hon betraktar snarare sig själv i tanken och ser sig faktiskt mer eller mindre som den hon är.
Historien bakom målningen utspelade sig på ett tåg för något år sedan. Det var en sådan kupé där man sitter fyra personer mittemot varandra. Det var ganska fullt på tåget så bredvid mig satt en kvinna och mittemot oss satt hennes båda väninnor. Hon som satt bredvid mig och kvinnan mittemot henne var båda blonderade och hade uppsatta hår. De var välsminkade och hade nog också gjort ett och annat skönhetsingrepp, både här och var. Båda var definitivt både snygga och ganska attraktiva. De var ganska slanka trots sina kvinnliga former. Ingen av dem var dock så snygg som hon själv ansåg.
Den tredje kvinnan passade inte riktigt in. Jag vet inte om de var väninnor eller kanske arbetskamrater. Onekligen så kände de varandra och de reste tillsamman.
Denna kvinna, hon var tjock.
Får man säga att någon är tjock? Förmodligen så får man inte det. Kanske det ska uttryckas att hon var storvuxen eller kraftigt byggd, men hon var inte det. Hon var varken kraftig eller stor – hon var tjock.
Hon såg inte heller särskilt snygg eller attraktiv ut, inte heller var hon välklädd. Men hon hade vackra ögon minns jag.
Hursomhelst. De tre kvinnorna tittade på någonting i sina mobiltelefoner där de kommenterade andra kvinnor. Jag tror att det var mest kända och berömda kvinnor det handlade om. Jag satt verkligen inte och tjuvlyssnade, men det var svårt att låta bli att höra deras samtal.
De båda blonderade kvinnorna var de aktiva. De både sänkte, och höjde andra kvinnor.
Den korpulente damen var mest tyst och lyssnade när hennes väninnor berättade vad de gillade, och vad de inte gillade.
– Jag önskar att jag hade hennes rumpa, sa den ena kvinnan.
– Jag skulle vilja ha hennes läppar, sa den andre.
Samtalet och deras aktivitet fortsatte på den nivån en ganska lång stund.
– Jag önskar att jag var som henne, säger den ena blondinen och visar de andra vem hon menar.
För första gången hör jag nu den tjocka kvinnan med de vackra ögonen säga någonting. Hon säger:
– Jag önskar att jag var som mig!
Om målningen
Målningen föreställer, eller kanske snarare representerar, kvinnan som var sig själv. Givetvis så var hon inte halvnaken på tåget (inte ens i min fantasi). Nakenheten står för sanningen vi inte kan dölja. När man är naken så är det betydligt svårare att ljuga om vem man är. Vi föds nakna och Gud ser oss alltid som nakna, eftersom han ser genom alla fasader och lögner vi gömmer oss bakom.
Hon speglar sig alltså inte. Hon reflekterar över sig sig själv och accepterar den hon ser.
Sensmoral 1: Älska dig själv, annars kan du inte älska någon annan.
Sensmoral 2: Var dig själv, alla andra är redan upptagna.
Andy Renard
